Jag gör glädjeskutt och gnuggar mig i ögonen för att vara säker på att se det jag ser. Här ska renoveras badrum, ropar jag muntert. På en och samma vecka har räntan sänkts, ROT-avdrag införts och jag har fått in årets skatteåterbäring på sparkontot. Jag har inte ens ett fast jobb men det känns som om Robin Hood kommit till min gata, svingat sig upp för ytterväggen, stegat rakt in i mitt sovrum och levererat säckar med guld.
När jag ringer och berättar om hur tryggt min motsvarighet till Sir Väs (nallen från 1979) slumrar gruffar min gode vän en aning. Nu äger ju inte hela Sveriges befolkning nån lägenhet att renovera framhåller hon. Och påpekar att invånarna i Uddevalla och Trollhättan sannolikt inte är lika glada som jag.
Det har hon säkert rätt i. 65 000 jobb kommer att försvinna under 2009 enligt Arbetsförmedlingens prognos. Det kan förstås få oerhörda konsekvenser för både enskilda och strukturellt.
Ändå blir jag gravt illa till mods när ett gäng Volvoarbetare sätts med Janne Josefsson i en tv-studio för att offentligt rikta sin ilska mot, hör och häpna, arbetsmarknadsministern. De åtta goa göbbarna skriker att Littorin ska ta sitt ansvar och "konfiskera klenoden Volvo".
Där står Littorin på länk med rosa bandet på kavajslaget och tvingas bemöta påståenden som skulle få vem som helst med lite samhällskoll att förlora förståndet. För Littorin har aldrig anställt några fabriksarbetare. Han driver ingen bilindustri. Ändå måste han i politisk självbevarelsedrift svara som om det var hans bilfabrik.
Jag förstår att de som mister jobbet blir besvikna. Jag får ont i magen för deras barns och bolåns skull. Men frustrationen får de varslade faktiskt ringa sin arbetsgivare om, inte regeringen. Det klagas i fikarum och på debattsidor på att regeringen inte tar ansvar för en fråga de aldrig haft med att göra. Men den som verkligen vill att just de 2721 Volvoarbetarna ska ha just det jobbet kvar, får gärna stödköpa personbilar för min del.
Mer än hälften av svenskarna äger sitt boende. Och tänka sig, i vad som benämns södra mellanbygden där just Trollhättan och Uddevalla är belägna är andelen avsevärt högre, nästan 70 procent. I Stockholm är det bara drygt var tredje som äger sitt boende. Med andra ord är ROT-avdrag i mångt och mycket också ett glesbygdsstöd. Möjligheterna är helt enkelt obegränsade för den drivna före detta fabriksarbetaren som startar renoveringsfirma och får mer jobb än hon kan klara av eftersom alla kommer att vilja renovera badrum 2009.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Obs: Robin Hood tog pengar från dom RIKA och gav till dom FATTIGA.
I min mening så klassas inte ägare till fina bostadsrätter i en trevlig förort inte allt för långt från centrala Stockholm som RIKA.
Post a Comment