om könshår

Det började en söndag när jag drack kaffe och åt glass på en klippa med goda vänner. En av dem har en vän som snart ska föda barn. Hon hävdar bestämt att hon måste ansa könshåret rejält innan BB. Annars tror hon att förlossningspersonalen kommer att tycka att hon är äcklig.

Vi var alla tre överens om att den blivande mamman måste vara ute och cykla. Hur skulle personalen ens kunna tänkas bry sig? Folk i allmänhet bryr väl inte sig?
Där hade vi fel och den blivande mamman uppenbarligen rätt. Under sommaren har könshårets vara eller icke vara diskuterats i diverse forum. Och den som gör en enkel spaning i damernas på simhallen eller gymmet inser snabbt hur medeltida jag är som trodde att min av naturen nätt tilltagna varningstriangel snarare kunde anses vara för glesbevuxen.

Det är slätt som gäller. Kroppar ska vara lena och dofta hallon – en motsägelse i sig själv. I USA, extremernas förlovade land, rekommenderar skönhetssalongerna att 12 år är en lagom ålder att börja helvaxa. I den ålder hade åtminstone jag bara pubertetshormonell välväxt päls på smalbenen.

Nu är jag inte mycket för att dela upp världen i normalt och onormalt, naturligt och onaturligt. Jag tänker inte påstå att folk inte kan ansa bikinilinjen. Men jag tänker inte bortse från att det precis som att det finns en anledning till att vi har öron eller tår finns en funktion i att ha könshår. Om var och en verkligen tillåts VÄLJA finns förstås få problem. Men jag får uppriktigt ont i magen av att höra personalen på ungdomsmottagningarna rapportera om hur unga tjejer som inte rakar sig blir mobbade och anses vara ofräscha – när det i själva verket är så att de slätrakade sannolikt har betydligt mer underlivssvamp och blossande hårsäcksinflammation.

Snälla, alla barnmorskor tillsammans. Jag vet att ni kommer att få föra en hård kamp mot de coolare trendsättarna, typ bikinifabrikanter, porrindustri och MTV. Men om vi tillsammans, i varje diskussion när någon nämner underlivsbehåring, står upp för könshårets existens och berättigande, så kanske vi kan komma nånvart. Av mitt gymomklädningsrum att döma har dagens tonårsdöttrar vaxade mammor och därför inga förebilder som ens ger ett alternativ till rakning.

Jag vill inte att mina potentiella barn ska tro att deras mamma är äcklig och udda bara för att inga andra kvinnor i deras omgivning har könshår. En sak är i alla fall säker – när de kommer till världen kommer det första de ser att vara könshår.