om att leva i framtiden

Jag går förbi den lokala kemtvättinrättningen och ser två luddiga tomtedräkter som har lämnats in för tvätt Och jag tänker att det visst inte bara är jag som planerar framåt i god tid. Hela våren planerade jag sommarsemestern. Sen hann jag knappt börja ledigheten innan jag i tanken funderade på nästa resa. Veckan efter att jag kom hem bokade jag in ett höstlov för resterande semesterdagar och en tillhörande flygbiljett till Kina.

Fördelen med att ständigt blicka framåt är att jag sällan gräver ner mig i det som varit. Sånt som kan göras om och göras rätt åtgärdar jag. Över resten bryter jag ihop (oftast snabbt och lätt) för att sen gå vidare. Det finns ju ingen anledning att älta om jag vet att jag har gjort mitt bästa.

Baksidan av framåtsträvandet är att det är väldigt svårt att njuta här och nu. Att samhället ständigt bekräftar såna som mig kan dessutom vara tämligen stressande. Budskapen haglar över en. Gör inte av med pengarna nu, ta istället beslut själv om hur de ska användas SEN när du är pensionär. Hitta rätt i PPM-fonddjungeln. Glöm inte att spara privat för framtiden. Välj rätt på ICA så att du inte SEN får fetma, cancer, you name it eller – hemska, vidriga tanke – så att du dör en för tidig död.

För det är när någon dör som jag egentligen har lättast för att stanna upp och vara i nuet. Då lägger jag mig apatisk på golvet och tänker: jord, sluta snurra. Hur kan resten av världen alls fortsätta att existera som om ingenting hänt? Jag läser aldrig dödsannonser för jag kan inte gå med på att folk dör. Framför allt kan personer födda på 50-talet och framåt inte dö i min värld. Gamla människor dör. Folk som är lika gamla som mina föräldrar får överhuvudtaget inte någonsin dö. De ska alltid leva. Punkt.

Men varför ska det vara så svårt att leva i nuet? Kanske för att om vi tillåter oss att vara helt medvetna blir det jobbigt. Nuet förpliktigar, ställer krav på att ta ställning och ha en åsikt. Varannan sekund dör någon till följd av en infektion. Varje sekunds föds fyra barn. Var femtonde minut våldtar en man i Sverige en kvinna.

Hur ska vi orka ta in allt som händer just precis nu? Medan du läser den här krönikan dör, föds och våldtas folk runt om oss. Och du kommer att svälja kaffet, vika ihop tidningen och fundera på om det är dags att putsa upp tomtedräkten. Som om ingenting hänt.