om resjiddret

I mellandagarna förra året satt jag på banken och styrde upp min ekonomi. Det var visst ingen bra idé att ha samma konto för visakortet som det långsiktiga sparandet. Inte heller förespråkade min rådgivare högriskpensionssparande till mig som helst har dubbla hängslen, livrem och så ett kyskhetsbälte på det. Så vad ville jag göra med mina pengar? Hur skulle jag spara? 2008 ska bli resans år, sa jag.

Och så blev det. Jag startade ett nytt konto med månatlig autoöverföring dit årets sparpengar går. Och sen har jag rest. Först blev det Finland. Sen bar det av till Baltikum. Sommaren tillbringades i mellanöstern. Nu i höst blir det Kina. Däremellan diverse turer till Skåne för rekreation. För att inte tala om det tjugotalet tjänsteresor jag gjort Sverige runt. 2008 är verkligen resans år.

Jag har i mina dar rest upp ganska stora summor pengar men fått otroliga och ovärderliga upplevelser på köpet. Nu vet jag att koltrast heter mustarastas på finska. Pälsmodet i Riga har inspekterats liksom Kairos senaste slöjtrender. Och den rökta makrillen i Kåseberga smakar som den ska också i år. Inom kort har jag besökt samtliga Sveriges residensstäder – för tillfället ligger jag på sexton.

Så kan jag inte låta bli att köpa boken Välkommen till paradiset om turismens förödelse. Flygets påverkan på miljön är bara ett av de problemområden som behandlas. Och jag inser direkt att det knappast är någon idé att jag ens börjar räkna ut mina klodioxidutsläpp för att låtsas att jag ska göra något för att, som det så fint heter, neutralisera dem. Det är kört. Jag måste sluta resa för gott för att ta igen allt ont jag gjort planeten. Jag vågar inte ens skriva under klimatuppropet, det skulle förefalla så patetiskt och säkert hållas emot mig om jag nån gång blev minister. Allt jag vågar är att sitta och frysa i min 16 grader kalla lägenhet och försöka skämmas. (Men egentligen funderar jag på var jag ska få tag i björkved.)

När jag var liten försökte alla i klassen att överträffa varandra i semestrande. Jag vann aldrig med våra bilsemestrar på Öland. Det är kanske därför jag tar igen resandet med råge. Ett hett tips är att framtida politiskt korrekta skolbarn kommer att mobbas om de varit på flygsemester.

Jag försöker intala mig själv att nästa år ska bli den nya soffans år eller diskmaskinens år och att jag ska sitta hemma i lägenheten, elda kakelugn och vara nöjd med tillvaron. Vi får väl se hur det blir.