Det är en konspiration. Eller åtminstone har medierna fått upp ögonen för ett ämne som vi kan förfasas över. Varje gång jag sätter på tv:n och ska äta min kvällsmat visas en dokumentär om fetma på någon kanal. Jag vågar aldrig ta om, unnar mig aldrig efterrätt längre. Jag må vara besatt av lösgodis. Men som tur är också av min stegräknare.
Forskningen visar entydigt att hälsoriskerna med västvärldens förändrade kosthållning är omfattande – och att diskriminering mot överviktiga finns i hela samhället. Två miljoner amerikaner väger mer än 260 kilo sägs det, så nog finns det en marginaliserad grupp i ett samhälle där idealet är ”size zero” – att behöva sy in minsta storleken och ha ett body mass index under vilket skalorna börjar.
Men det är inte bara i USA som övervikt breder ut sig. Fetma är ett av de snabbast växande folkhälsoproblemen internationellt. För 30 år sedan var en procent av de mönstrande svenska männen att betrakta som överviktiga. I dag är de fem gånger så många. Fetast är vi i Norrbotten, smalast i Halland och Stockholm.
Men vi har samma tv-program i hela landet och de som inte handlar om övervikt specifikt går ofta ut på att komma i form. Med en kändis som coach, en egen kock, en personlig tränarterrorist och utbytt skafferiinnehåll ska vi skonas från gastric bypass.
Det är i ett av dessa program som Stefan Nilsson plötsligt dyker upp i rutan en kväll. Stefan titulerar sig trendexpert och har dukat fram en buffé av prylar och stilar som han förutspår framgång under 2008. Rutiga kökshanddukar i manglat linne, ett svartvitt bröllopsfoto som påminner om min farmor och farfar, brokiga servisdelar av olika slag, värmeljushållare, en puttrande kastrull långkok.
Han förevisar putslustigt en splitterny servis där delarna inte matchar – allt för att påminna om hopplock från gamla släktklenoder.
Stefan talar med Liiiidingö-in när han beskriver mjöl- och grynföretaget Saltå kvarns retroförpackningar med nyttigheter i, och förklarar att i år är det hemmafrutrend med tydligare könsroller som gäller. Kvinnan ska stå vid spisen med getingmidja, ha sparsamt med smink och laga husmanskost från scratch.
När Stefan med lyrisk blick babblat på om kvinnoidealet i dagens modemagasin lägger han på slutet till: ”och det tycker jag är lite trist”.
Om mannens roll 2008 förtäljer inte Stefan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment