om ring P1

Att lyssna på Ring P1 en vardagsmorgon får mig att tänka precis som Mark Levengood brukar säga i fråga om rasisters uttalanden: Om Sveriges televisions dramaavdelning hade skrivit sådana repliker hade de inte uppfattats som trovärdiga. Men P1 är på riktigt och slår tv med hästlängder:

”Det är verkligen viktigt att alla får säga vad de vill, jag är helt och hållet för yttrandefrihet. Ja, alltså, för alla utom araber då.”
”Nej, ta och skaffa en riktig kvinna från Thailand som kan sköta män, barn och hem så slipper ni feministsubborna som bara djävlas med allt och alla.”
”Könsneutrala äktenskap går mot skapelseordningen. Det är att peta i guds ögon, att dra olycka över vårt land.”

Det fina med Ring P1 är att alla får framföra sin åsikt och att alla kan höra dem. Yttrandefrihet är programmets signum.

I USA finns grupperingar som verkar för att förhindra spridning och läsning av böcker som de av olika anledningar finner olämpliga. Genom historien har de fått igenom sina krav fler gånger än vi vill veta. Bland böckerna som genom tiderna censurerats, förbjudits eller varit föremål för vild diskussion finns inte helt oväntat Nabokovs Lolita och Slakthus nummer fem men även böcker som Rödluvan (sägs bidra till fylleri) och Alice i underlandet (anses uppmana till onani). Moderna favoriter på listan saknas förstås inte. Harry Potter sägs främja satanism och minska respekt för överheter.

Ibland går det dock inte vägen för censurivrarna och i år har en kvinna vägrat att lämna tillbaka en bok till biblioteket med motiveringen att den är pornografisk och att hon anser att den inte bör finnas för allmän utlåning. Boken handlar som sexualundervisning.

Den brittiska liberala dagstidningen The Independent har gjort en insats för att sprida omdiskuterat material med en något djärvare och coolare klassikersatsning än Expressen. De lät tidigare i år ge ut och sälja nyutgåvor av klassiker men valde endast böcker som en gång varit förbjudna.

I höstas gick jag till Kulturen i Lund på en fantastisk fotoutställning. Snyggt arrangerade bilder på temat sexskildringar men mil ifrån kioskporren - som jag för min del upplever som betydligt mer stötande. Döm om min förvåning när jag senare kunde följa en debatt där folk förfasade sig över bilderna från utställningen som också vandaliserades.

Så vilka är vi att bestämma vad som väcker anstöt? En rondellhund, en bil med porr-reklam på taket, Harper Lees prisbelönta klassiker Dödssynden eller Rödluvan? Jag vet vad jag tycker, men jag sätter mig inte över andra. Så länge också jag får säga mitt.