om att byta erfarenhet

Hela svenska folket vallfärdade för att få se och höra musikalen om min namne från Duvemåla. Alla vill veta hur Kristina packade koffertarna fulla med svenskklingande förnödenheter, samlade sin svältande familj, omsatte sitt hemman i kontanter, stoppade astrakanfröerna i handväskan och så slutligen tog båten till det stora landet i väst. Under en hundraårsperiod utvandrade 1,5 miljoner svenskar. Många av dem hamnade i Minnesota. Idag består runt 8 procent av Minneapolis befolkning av svenskättlingar.

I början av 1990-talet tvingades hundratusentals somalier fly från sitt hemland till följd av inbördeskrig och svält. Runt tjugotusen hamnade i Sverige. Lika många i Minnesota. Det är lätt att dra paralleller och leta gemensamma beröringspunkter. Men det vill vi inte. Vi är totalt ointresserade av ifall Nima Hersi från Mogadishu gjorde precis som Kristina men hundra år senare och med slutdestination västra Götaland. Tog Nima Hersi dessutom med sig lokala kryddor i packningen är vi noga med att poängtera att det inte får osa annat än husmanskost i vår trappuppgång och om det ska odlas vill vi inte att ogräset sprider sig till vår tagetestäppa.
Om somaliers vardag i Sverige vill vi inte läsa eller höra. Vi tror oss redan veta vad som finns att säga i ämnet och associerar till att våra skattekronor kanske används till ett integrationsprojekt vi inte tror på.

Det är ett faktum att somalier i Sverige har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Men arbetslösheten är inte nödvändig. Det visar forskning från Lunds universitet. Bland somalierna som kom till Minnesota har dubbelt så många sysselsättning som dem som hamnade i Sverige. De driver företag och står för en entreprenörsanda. Faktum är att nu börjar Sverige snegla västerut. Vad är det egentligen som funkar i Minneapolis?

Minnesotasomalier bjuds numera till Malmö för att hålla seminarier om sitt framgångsrika företagande i USA. Sakta börjar vi trots allt fundera på om det kan finnas någon hake i vårt svenska system som försvårar, inte enbart för den specifika gruppen somalier, utan för invandrare i stort. Hur kommer det sig annars att flera av de invandrargrupper som i USA har inkomster som är markant högre än snittamerikanens, i Sverige tjänar knappt 2/3 av vad en svensk gör?

Det finns aldrig ett enda rätt sätt att göra något på. Vi har alltid något att lära av andra. Ska vi byta grejer? Jag byter ett astrakanäpple mot en sambusa.