om social turism

För några år sedan gällde det övergångsregler för arbetskraft. Om Sverige rättade in sig under samma regler och lagar som resten av EUs länder skulle du fjällhöga nord invaderas av arbetslösa européer som skulle utnyttja våra välfärdssystem. Några sådana system att dra orättmätig fördel av finns knappeligen kvar i det nya, lite blåare Sverige.

Ändå är frågan om social turism på tapeten igen. Nu är det regeringspolitiker som sällar sig till den före detta statsministerns led och oroar sig för köer av gravida. Abortturism kallas den nya farhågan. Ett förslag om att utländska kvinnor som vistas tillfälligt i Sverige ska ha rätt att göra abort här är på gång. Alla landets RFSU-avdelning klappar händer och håller tummar växelvis. Minnet av svenska kvinnors vallfärdande till Polen innan den fria aborten 1975 är starkt. Idag åker polska kvinnor till Holland. Irländska kvinnor tar båten till Storbritannien. Portugisiska kvinnor åker till Spanien där abort förvisso är illegal i de flesta fall men där det går att betala höga summor för att komma runt problematiken.

Visst finns det en abortturism men frågan är om det är ett problem? Är det verkligen social turism? Är det inte snarare en form av utvecklingssamarbete på hemmaplan? Och varför stänger Sverige dörren och skapar ett internationellt klassystem?
Den springande pudeln som jag ser det är vilka det är som egentligen ägnar sig åt social turism. De som kommer hit för att uppbära bidrag syns och märks. Precis som Stockholmarna som har sommarstugor på Österlen eller Gotland men betalar skatt i stan sticker de ut och hör inte riktigt hemma. Turisterna som inkräktar på våra ägor är enkla att upptäcka.

Svenska män skulle jag säga är en av de vanligast förekommande grupperna som ägnar sig åt social turism. Svenska män åker, just gärna i grupp, till Sydostasien och intalar sig själva att de gör en välgärning när de betalar för sex, dricksar servitriser och går på strippklubb. Svenska män gillar inte att bli benämnda som grupp – själva ordet grupp klingar negativt, som blattar, kvinnor eller bidragstagare. Och visst, som grupp skor sig inte svenska män på andra länders skattepengar med nödvändighet. Snarare drar de nytta av bristen på välfärdssystem. Många har feluppfattningen att de ”hjälper till” och gör en insats genom att betala någon för att agera flickvän under semestern.
- Jag har ju gott om pengar och det är kul med sällskap. Dessutom säger hon att hon har jättekul och verkar trivas. Utan mig skulle hon ju faktiskt svälta.
På bortaplan blir det nästan fint att vara social turist.