om att testa lösskägg

Någon gång för ganska många år sedan fastnade jag framför en halvtaskig reklamkanalsdokumentär på temat "skäggiga damen". Kvinnor berättade om hur de döljer sin hemlighet – skäggväxt – genom att raka sig flera gånger om dagen. En kvinna, som valt att inte dölja sin ansiktsbehåring hade blivit utfryst av familjen när det uppdagades att kvinnlig ansiktsbehåring gick i släkten som något mycket skamfullt och hemligt.

Några år senare, på International Centre och Photography i New York, köpte jag en nyckelring från utställningen Women av fotografen Annie Leibovitz. Jag fastnade för den i muséeshopen och kände direkt igen kvinnan på bilden, en av de personer som figurerat i dokumentärfilmen. Jag fick veta att hon heter Jennifer Miller. Nyckelringen fick inte vara i den vanliga nyckelknippan. Den har gjort stort intryck på mig och jag vill inte riskera tappa den.

Idag, några år senare, har jag tråkmåndag med mig själv framför tvn. En känsla av att Sverker tappat på sistone infinner sig. Jag fängslas inte när han dissar sprutlackeringsföretag. Däremot får det efterföljande programmet Kobra min fulla uppmärksamhet. Dagen till ära har det tema hår och visar en lång intervju med nyckelringskvinnan.

Jennifer Miller är, med stor sannolikhet den enda person, eller i alla fall en av få, som kallar sig 'performanceartist' som jag fortfarande känner har något att säga mig. När hon var 20 och hade utvecklat rejäl skäggväxt ville en läkare förklara tillståndet och hade långa utläggningar om hormonhalter och biologi. Det hade han inget för.

- Jag ser det inte som något problem. Så jag letar inte efter en orsak.
Sa Jennifer Miller. Och så var diskussionen slut.

Miller, som brukar beskrivas som till utseendet lik den bild vi i västvärlden ofta har av Jesus, väcker uppmärksamhet vart än hon kommer. Hon vänder upp och ner på begreppen i sina cirkusliknande uppträden men även genom att promenera längs gatorna där hon bor, i det ortodoxt judiska Williamsburg i Brooklyn.

Det provocerar att sticka ut. Omgivningen förväntar sig att vi ska vilja smälta in och anpassa oss till gängse normer. Kvinnor har inte skägg och ser inte ut som Jesus. Punkt.

Jag är lite nyfiken på vad som skulle hända om jag började använda lösskägg. Kanske läge att testa ett helskägg på jobbet nästa gång det är stormöte?