om ekvationen mat och våg

- Dra ut fyra tänder, så ser ansiktet smalare ut.
Det tipset fick en nittonåring av modellagenturen som hon sökte jobb hos. Med sina 65 kilon till 180 centimeter tyckte de att hon var ”valpig”. Det är lätt att få ångest för mindre.

Fem centimeter och fem kilon. Så mycket större har den manliga varianten av medel-Svensson blivit sedan sjuttiotalet. Det visar en undersökning som gjorts på 4000 svenskar. Mätningarna visar att kvinnorna har ökat tre centimeter på längden och blivit fyra kilon tyngre. Samtidigt har skönhetsidealen förändrats i motsatt riktning. Under en trettioårsperiod minskade fröken Sveriges vikt med femton kilon till konstant längd.

Viktökningen bland gemene svensk har alltså skett samtidigt som vi ser allt smalare och tränade människor i medierna. De senaste åren har vi även gått mot en trend med allt mer fokus på nyttig mat. Vem har inte känt sig kvävd av reklamen för Atkins, GI och alla deras kusiner? Och samtidigt – handen på hjärtat – hur många av oss har inte ändå sneglat på recepten och kanske rent av testat dem?

Sociologen Claude Fischler undersökte fransmäns och amerikaners matvanor. Han fann flera intressanta resultat. Fransmännen väljer gourmetmat på halvkass hotell före lyxhotell med sämre mat. Amerikanerna väljer tvärtom. Amerikaner ser glass som fett medan fransmän benämner glass som delikat. Fransmän äter helst pasta med sås medan amerikanerna väljer bort den sistnämnda. Ändå lider amerikaner i betydligt högre utsträckning av fetma. Fischler hänvisar till olika social måltidskultur, men frågan är om det är hela förklaringen.

En av orsakerna till centimeter- och kilotillväxten på svenskarna som varken jag eller forskarna kan blunda för är utvecklingen av arbetsmarknad och vardag. På femtiotalet hade få familjer bil, lunchen bestod av hemlagade rester från middagen och många fler än idag kroppsarbetade. Idag sitter vi på kontor och sköljer ner färdiglagad snabbmat fullproppad med transfetter med läsk i bilen på väg till gymmet. Där tränar vi för att döva det dåliga samvetet och drömmer om rutiga, platta magar.

Själv är jag helt klart valpig runt magen. Massa glass, pasta och sås i den. Kinderna och hakan är kanske lite runda. Ja ja, skönt att jag har alla tänder kvar i alla fall så jag kan tugga bra.