om vatten och världspolitik

- Vi har också drömmar, vi lyssnar på radio och vill se resten av världen, säger Daya Ranjan Chakma bestämt.

Jag har letat mig till en avlägset belägen by i östra Bangladesh. Bakom bergen vi åkte genom på vägen hit finns Indien och Burma. Till skillnad från landet i stort är befolkningen i området buddhister. Det märks i deras sätt att vara på. Jag får vibbar av nordöstra Thailand Laos och Kambodja.

Att säga att JAG har letat MIG hit är kanske en överdrift. Jag har fått hjälp förstås. Och turen att få följa med och inspektera ett projekt som handlar om vattenförsörjningen i byn som har en enda telefon och en fördämd damm i vilken det både tvättas, badas och hämtas dricksvatten.

Ändå kommer alla mina fördomar och antaganden om hur det ska vara på skam. Byns numera pensionerade skollärare, Daya Ranjan Chakma, berättar på knagglig engelska om landet, världen och globala miljöfrågor. Det enda han har lite svårt att reda ut är hur de olika familjemedlemmarna är relaterade till varandra.
- Farfar, säger han och pekar på en man i 20-årsåldern.

Det är inte så noga med släktförhållanden, inser vi genom vår tolk som lovar att de församlade tillhör samma familj – med bangladeshiska mått mätt.

Förutom två skollärare försörjer de flesta i byn sig på jordbruk. För en infödd skåning är det svårt att förstå var det jordbruket finns. Inte en slätt i sikte. Bergigare område har sällan skådats.

Men självklart finns det aldrig ett enda sätt att göra saker på och byborna berättar stolt om sin fruktträdsodling vid djungelns kant och om hur de odlar ris, kryddor och grönsaker längs bergens sluttningar. Det mesta behåller de för eget bruk berättar Daya Ranjan Chakma, men lite säljer de på den lokala marknaden eller till köpmän som åker runt och köper upp. Han skakar på huvudet när han berättar hur lite de får betalt och hur världsmarknadspriserna ser ut.

En telefon och inget mobilnät. En fördämd damm med vatten och en flod som under de senaste 40 åren har förändrats så att Daya Ranjan Chakma har kunnat följa det med egna ögon.

- Förr var den smal, men med snabbt flöde så att vi fick rent och klart vatten ständigt. Idag är den bred och rinner långsamt. Under torrperioden inte alls.
När det är dags att åka säger jag att jag tycker om trakten.
- Om du åkte runt länge skulle du älska den ännu mer, säger Daya Ranjan Chakma stolt.