om att smaka på gröten

Jag visste att jag skulle kräkas om jag åt gröt. Det sa jag också. Men Gunnel, som var en mattant i ordets mest traditionella bemärkelse, tog ingen notis om det.
- Duuu ska smaaaka på gröööten, sa hon på sin obevekliga finlandssvenska som inte lämnade utrymme för förhandling.

Jag dröjde mig kvar länge vid bordet. Bara den mjölkblandade risgrötlukten fick det att köra i magen. Jag hade försökt fylla tallriken med endast den tjocka, syntetiskt doftande fabriksproducerade saftsåsen men Gunnels ögon hade nått mig och jag hade tvingats korrigera. Göra om och göra rätt enligt Gunnel. En rejäl slev gröt mitt i tallriken. Saftsåsen stänkte. Gröten dallrade när jag gick till bordet där delar av klassen redan slagit sig ner.

En del hade redan hunnit lämna matsalen när Gunnel kom tillbaks till bordet och trappade upp sina påtryckningar för att jag skulle smaka.
- Jag kommer att kräkas, sa jag.
- Duu ska smaaaka, sa Gunnel.
Så jag smakade. Gröten växte i munnen och när jag försökte svälja gick det nästan inte. det var som om halsen sa nej nej nej samtidigt som maginnehållet höll med. Gröt och morgonens frukost hamnade på bordet.
- Jaaa, då kan du gååå då, sa Gunnel och gav mig en servett.

Jag visste att jag skulle kräkas om jag åt gröt och det hade jag förklarat. Men vuxna tror inte alltid på barn. Som liten var jag inte säker på att matsalspersonal var människor. Deras självpåtagna uppgift att sätta sig över elever framstod närmare som engelsk internatskoleuppfostran.

Självklart var jag bortskämd. Jag behövde aldrig äta upp ärtorna hemma när jag var liten. Kom saken ens på tal hotade jag att ringa BRIS. Så här i efterhand kan det tyckas vettigt att barn ska smaka på maten, men frågan är till vilket pris. Ska en princip gå före att lita på att också barn vet vad de trivs och inte trivs med?

För allt för många barn är det dock en fråga om hunger snarare än trivsel. I landets skolmatsalar sägs det gå åt dubbelt så mycket mat på måndagar och fredagar som under resten av veckodagarna. Den som inte får tillräckligt med mat, eller bra mat, hemma på helgerna lär sig tidigt att fylla på förråden när tillfälle ges.

För många kanske Gunnel var fantastisk och gröten det godaste på hela året. Tur att jag tog så lite. Då räckte det ju åt fler.