Monday, June 1, 2009

om rörmokeri

Det är dags. Jag drog på det i ett år. Så var det plötsligt stopp i golvbrunnen i duschen. Och jag förstod att det var dags att ta tag i det där som jag haft papper på att jag måste åtgärda.

Jag började med att överskatta min egen rörmokarkompetens. Inte av klimatmedkänsla, men av rädsla för att krascha husets gamla järnrör och bli ersättningsskyldig för vattenläckor hos grannarna, vågade jag mig inte på monsterpropplösaren. Jag googlade istället fram lite husmorstips. Det enda som hände efter att avloppet fått smaka en burk bakpulver, en halv flaska vinäger och massa vattenkokarvatten var någon form av svart fräsande kemisk reaktion. Den ledde ingenvart. Faktum är att vattengenomströmningen avsevärt försämrades av min insats.

En vecka och sju duschar på gymet senare infann sig Jonas från Rörsnabben. Jag förklarade att jag rensat bort en massa hårtussar och kört vinägerkuren men att jag inte ens hittar något hål för vattnet att rinna ner i. ”Du kanske inte vet hur en golvbrunn funkar?” sa Jonas på sin lätt överlägsna hantverkarstockholmska. Och jag erkände prestigelöst att jag inte har en aning.

Jonas konstaterade att brunnen är sprucken, körde ner nån slags rensmaskin i den och föreslog helrenovering på sikt. Han bytte blandaren i köket, kollade handfatet och fixade fram en reservdel till den gamla toastolen så att den slutade rinna konstant.

Det ska bli ett nöje att betala fakturan till Rörsnabben. De kan rör. Jag kan skriva. Vi tjänar pengar på våra olika kompetenser. Med en stor skillnad: jag lämnar inte in texter med rester av gamla idéer i. Jag överlåter inte kommatering och punktering till läsarna. Jag skriver klart. Så i all ödmjukhet, alla hantverkare: varför städar ni inte efter er där ni gått fram med dammiga snickarbyxor och leriga stålhätteskor som ni arrogant nog varken torkar eller ställer av på den stora fina hallmattan jag själv skurit? Sedan sotaren var här har jag svarta märken på de vita väggarna runt kakelugnen. Efter Rörsnabbens besök behövde jag ”bara” torka alla ytor, städa bort tätningsrester och dammsuga. Hur det kommer se ut efter badrumsrenoveringen vågar jag inte tänka på.

Jag misstänker att ni lär er på utbildningen att strunta i att städa upp efter er. Lärarna säger typ: ”den som städar efter sig gör hantverkarkollektivet en otjänst”. För sen blir jag tvungen att ringa andra hantverkare om hjälp...

I alla fall till er hantverkare som glömmer städningen, nu gör jag som ni. Nu avslutar jag det här jobbet utan att avrunda med stil. Punkt.

2 comments:

Peder said...

Det är inte så svårt att förstå varför de inte städar efter sig. Vem vill betala för det?

Anonymous said...

98 ggr av 100 städar jag,man vill ju göra ett bra jobb och göra ett gott intryck. Men ibland blir det lite stressigt bara. Mvh Jonas Rörsnabben