om smak

I februari fick jag ett infall och gick till vaccinationsmottagningen för att låta mig influensavaccineras. För två ynka hundralappar skulle jag försäkra mig om att förbli kry under de kommande veckornas viktiga möten. Men det blev inget med det. På grund av min allergi avrådde två läkare. De utlovade dessutom att på en så ung och frisk person som jag skulle flunsan inte ta särskilt hårt ändå om jag ens fick den.

Övertalad gick jag därifrån, lätt irriterad över deras sista kommentar: du sparar ju ett par hundra nu. Som om det var en pengafråga.

Jag åkte på jobbresa till Umeå. Sen fick jag flunsan. Jag hade feber i en vecka. I nästan tre veckor var jag en zombie och hostade slem. Jag missade en resa och min barndomskompis bröllop. Tillbaks på jobbet kunde jag inte koncentrera mig på en vecka. Men värst av allt. Jag förlorade lukt- och smaksinnet i två veckor.

Jag kanske låter otålig och rastlös. Det är jag säkert. Men smak och lukt ska aldrig förringas. Jag har uppriktigt sagt aldrig varit så nära att ringa psyket som de här veckorna. Och mitt nitiska googlande gjorde inte saken bättre. Jag läste om en man som förlorat lukt och smak permanent. Han skrev att han hellre förlorat ena ögat.

Att stå i badrummet och inte veta om jag satt på deo eller ej. Att inte kunna avgöra om matportionen som stått i kylen några dagar är hälsovådlig. Det är sånt jag aldrig förr reflekterat över.

Jag funderade på om det skulle gå att få en personlig assistent. Och på vad i världen som möjligen skulle kunna ge nån form av glädje när jag bara skulle äta havregrynsgröt resten av livet.

Smak och lukt är – tacka herren – tillbaka nu, om än ej med full kraft. Och jag tänker på alla klyschor som formulerats. Glädjas åt det lilla. I was blind but now I see. Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

Det är nåt närmast religiöst över att känna lukten av avgaser, smaken av frukostfil och lukten av rök utanför entrén till jobbet. Det låter kanske absurt, men jag blev så oerhört lycklig av att komma in på toaletten efter någon som gjort stordåd.

Hädanefter ska jag bara äta sånt jag tycker om. Aldrig truga i mig nåt för sakens skull. Och så överväger jag att starta en fond. Måste se till att mina tillgångar testamenteras till lukt- och smakforskningen. I höst är det jag som kedjar fast mig på vaccinationsmottagningen tills jag får en spruta.