om konst

Debatten pågår som bäst kring vem som ska betala klottersaneringen efter att konstnären bakom pseudonymen NUG trashade en tunnelbanevagn. Kulturministern förfäras och Konstfacks rykte har för andra gången på kort tid tufsats i kanten efter att filmningen av incidenten dessutom har godkänts som ett examensarbete.

NUG skriver på sin blogg att om det är så dyrt att sanera – skit i det då, låt grafittin vara kvar. Han har en poäng där. För när blir det egentligen orimligt att lägga skattepengar på sisyfossanering istället för god mat åt åldringar eller skolböcker åt barn bara för att det principiellt inte ska vara obeställd konst på offentliga platser?

Så har förstås frågan om vad som egentligen är konst kommit att debatteras lika länge och detaljerat som städfrågan. Alla har en åsikt, vilket i sig känns som ett fantastiskt lyft för kulturdebatten. När senast diskuterades konstpolitik vid fikaborden på vårdboendet eller på verkstaden?

För egen del har jag svårt att förstå det roliga med att spreja sprejburk. Men ännu svårare har jag för det som kallas videokonst. Jag tänker på en installation jag såg i Liverpool för många år sedan. En man klädde på sig lager på lager på lager tills han svettades något enormt. Då klädde han av sig naken. Och så på med kläderna, av med kläderna om och om igen. Jag blev irriterad och förstod aldrig poängen. Men det faktum att jag minns filmen så väl kanske innebär att den trots allt gjorde intryck.

Bortsett från vad som är konst eller ej så hade SL faktiskt inte beställt några sprejburksdekorationer av tunnelbanevagnen. Än mindre någon krossad ruta. Det är det sannolikt få fastighetsägare som gör. Å andra sidan är det väl betydligt bättre att NUG sprejar allmännytta än privat egendom som enskilda individer har sparat ihop till och inte på egen hand har råd att betala städning av.

I förra veckans avsnitt av en ny favoritserie, Sarah Silverman show, avslöjades en komplott i snabbköpet. Det är samma företag som står bakom försäljningen av de fettfria chipsen som man blir dålig i magen av, diarrémedicin och toalettpapper.

Jag gissar att NUG egentligen inte alls är konstnär. Han jobbar säkert egentligen för saneringsföretaget Klottrets Fiende No 1.