om att Finlands sak är vår

Nu dissekeras Obama i varje fikarum, på varje buss, i varje kök. Hobbyanalytikerna uttalar sig om allt från presidentens val av skor till hans potential att bidra till varaktig fred i mellanöstern.

Jag orkar inte vara med. Allt är redan sagt. Nu får vi vänta och se. Jag blickar österut så länge. Till ett annat land med en president. Finland.

Två hundra år har passerat sedan Sverige och Finland skildes åt. Det kan tyckas som en evighet. Men i mer än sex hundra år innan dess var vi enade kring Bottenviken. Och sedan 1994 är vi båda medlemmar i Europeiska unionen.

Och banden ska firas. Under 2009 slår både Sverige och Finland på stort. Vi ska spöa varandra i hockey lite oftare än vanligt, hålla mässor, festivaler och utställningar till varandras ära.

DN:s ledarsida föreslår kontroversiellt att Svenska Akademien, året till ära, ska utvidgas att omfatta Finland med motiveringen att svenska faktiskt är modersmål för 300 000 finländare. Det är bara drygt fem procent av landets befolkning men språket är trots allt en av de saker vi fortfarande har gemensamt. Finländare är den största gruppen migranter i Sverige. Finska är ett av våra minoritetsspråk. Banden är fortfarande starka. Det hade suttit fint med Märta Tikkanen på en numrerad stol.

Jag fantiserar om att söka stödmedborgarskap i Finland. Ett land, inte bara med en president, utan med en kvinnlig president. Finland införde redan 1906 som första land i världen rösträtt för kvinnor. Och idag är sextio procent av ministrarna i regeringen kvinnor. Men också solen har sina fläckar. Finska kvinnor har en femtedel lägre lön än sina manliga kollegor. Och jämställdheten i praktiken ser det lite si och så ut med om vi ska tro dem som vet.

I början av 70-talet kom ungefär hundratusen finländare till Sverige som arbetskraft. Det har forskats på hur de hanterade sin nya situation. Många, alltför många, tog till flaskan. Finska män är överrepresenterade inom missbruksvården. 1978 publicerades Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga. Nu, trettio år senare, ställer Vin & Sprithistoriska Museet i Stockholm ut ett urval av dikterna på temat att leva med alkoholmissbruk i familjen.

Nu hör jag hur nån citerar Obama i korridoren. Igen. Jag stänger dörren och drömmer om att få välja sitt statsöverhuvud, att bada bastu, äta kinuskisås och dricka kaffe på Stockman. Till helgen ska jag nog gå på museum.