För något år sedan fick jag nys om spelet Carcassonne. Det är ett brädspel med brickor med vilka spelarna bygger landskap och kan muta in vägar, medeltida ringmuromgärdade städer, kloster och fält.
Det visade sig att en av mina nuvarande sambor också äger ett Carcassonnespel och vi började uppspelta fördriva kvällarna med att spela. Döm om lyckan när vi hittade en onlineversion och numera kan sitta i fåtöljer bredvid varandra med varsin dator i knäet och spela hejdlöst. En speakerröst berättar med ihålig röst, men ack så hjälpsamt, när det är ens tur: It’s YOUR turn.
Inte är vi ensamma om att vara spelnördar heller. När jag begav mig ut för att köpa en expansionsutgåva till spelet hamnade jag i affären Dragons Lair. Längst in i lokalen fanns Carcassonnehyllan och omgiven av i stort sett enbart killar mellan 15 och 25 som spelade brädspel eller dataspel väckte jag genast uppmärksamhet.
— Carcassonne, det är ett trevligt spel det, hördes från en finnig yngling bredvid mig medan jag jämförde olika varianter.
Till Dragons Lair ska jag gå om jag vill ragga lammkött nån gång. Två år i rad har spelaffären utsetts till bästa fritidsställe i Stockholm. Det är helt enkelt där kidsen helst hänger. Hellre en mörk sunkig lokal fylld med spel än plattan, kommunala musikskolan eller fritidsgården.
Sverok, paraplyorganisationen för svenska spelföreningar, har 1700 medlemsorganisationer och över 70 000 medlemmar och är därmed landets största ungdomsorganisation. Det är som ett helt Kristianstad fullt med spelare. Eller fem gånger så många som är med i samtliga de politiska partiernas ungdomsförbund. Det är nästan så att jag undrar hur ungdomar har tid att hänga på gator och torg. Har de inte ett spelföreningsmedlemskap att förvalta?
Nyligen fick jag göra ett arbetspsykologiskt test som visade vilken roll jag har i ett lag eller en grupp. Teamworker kom långt ner på listan och kursledaren förklarade att det inte behöver vara någon nackdel, men jag kanske inte är en sån som uppskattar att fixa de sociala jobbaktiviteterna precis. Jag protesterade bums. Jag skulle verkligen gå igång på att organisera dem. Ja, alltså, med fokus på att just organisera och strukturera dem. Tipsrundor, lagaktiviteter utan boll, frågesport, pussel eller förstås brädspel – jag älskar dem alla. Ingår bordsplacering är lyckan fullkomlig. Nu hinner jag inte skriva mer. It’s MY turn.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment