Redan under skoltiden grundlades ett intresse för idrott hos mig liksom hos många andra. Vårt engagemang skiljde sig förvisso åt på flera punkter. Medan vissa ihärdigt tränade basket sju dagar i veckan gick andra och tittade på volleyboll.
Själv gjorde jag varken eller. Istället höll jag mitt föredrag på gymnasiets retorikkurs varför idrott är skadligt.
Min ena sambo älskar ishockey. När det går dåligt för Mora har vi(ssa av oss) sorg hemma och tröstäter kladdkaka. När det går bra för Mora har vi fest och firar med kladdkaka. För ett tag sedan snappade jag upp att det så här års våras för fotboll och tänkte visa mig intresserad och frågade vilket lag hon hejar på i fotboll. Hon såg helt frågande ut. Det räcker tydligen med en sport och ett lag. Laget. För nog stämmer det som jag redan på gymnasiet kunde konstatera: De flesta är inte ett dugg intresserade av spelarna utan laget som abstrakt begrepp. Rena sekterismen.
På ett uteställe för ett tag sedan presenterades jag för en bekants bekant som skåning varpå någon av de närvarande påpekade att då är du nöjd med hur det gick för Malmö idag eller? Jag hajade att det var sport, det vittnade blicken om. Men jag hade förstås inte den blekaste aning om vilken idrott han syftade på. Elle, belle, bi, nu är du bandy! Kunde lika gärna varit handboll. Var tydligen fotboll.
För det handlar alltid om lagsport när någons ögon börjar glöda av antingen förnöjsamhet eller irritation över lagets senaste insats. Min egen blick flackar mest av tristess i såna sammanhang. Det är ansträngande att hålla ordning på serier och målskillnader. Ja, och så vilken sport som hör hemma i vilken serie och i vilken årstid som vilken sport har sin blomningstid. Så här års tippar jag konstant på fotboll. Men framför allt gäller det att ha stenkoll på vem i vänkretsen som gillar vilket lag. För vilket Laget med stort L är varierar från konversation till konversation. Det viktiga är laget. Spelarna är legoknektar.
Många söker något större, resa jorden runt, globalisering. Men blir det för stort skakar världen. Då behövs något att gå upp i – blir det för stort söker vi den lilla gruppen. När jag läser en bok om sektavhoppare kan jag inte låta bli att dra paralleller till huliganism.
Det går tydligen dåligt för Mora i år, de riskerar åka ur serien. Ah, men då hamnar de väl i nån annan serie? sa jag obetänksamt häromdan. Jag tror att det är min tur att baka kladdkaka ikväll.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment