om scouting

Själv är bäste dräng. Eller? Antingen vi själva hör till dem eller om vi ser dem i vår omgivning känner vi till dem. Personerna som gör allting själva — för att det helt enkelt är så mycket enklare så än att samarbeta.

På nästan varje arbetsplats finns det någon som alltid jobbar övertid med en notorisk motvilja mot alla former av ansvars- och arbetsfördelning. De får ganska lätt storhetsvansinne, tror att hela bygget skulle kollapsa utan dem, är alltid först på plats och har redan tänkt på allt som behöver göras under dagen när resten av kollegorna sömnigt lunkar in framåt halvnio.

Det finns olika mått av kontrollfreak och pliktkänsla i oss alla. Det är bra. Det betyder att vi kan komplettera varandra så länge ingen saboterar allas deltagande och delaktighet förstås. Men visst kan det ibland kännas "jag gör det här själv nu så det blir rätt".

För ett par år sedan fick två amerikanska tänkare Nobelpriset i ekonomi för att med sin forskning ha bevisat motsatsen. Aumann och Schelling menar att ingen enskild person ensam kan avgöra vad som kommer att hända i en situation. Däremot kan alla i någon mån påverka utfallet som alltid blir bättre om samarbete ligger till grund. Vi tjänar i princip alltid på samarbete om vi är ute efter bästa möjliga resultat. Enligt pristagarna är "the economic man" en omöjlighet eftersom vi aldrig agerar helt och hållet rationellt. Också när vi tror oss vara rationella bedömer vi situationen utifrån hur vi tror att övriga parter kommer att välja.

Det är på grund av sånt här som det är så bra att vara scout. Då får man öva på samarbetsförmåga och problemlösning med hjälp av kluriga spel, utomhusmatlagning och knopar. Inga scoutläger hade nånsin blivit byggda om var och en skulle resa sin kåta.

Jag önskar ofta att jag vore scout. Dessvärre finns det istället ett hyfsat mått av kontrollfreak i mig. Jag kan komma på mig själv med att tycka att ingen är lika välförberedd som jag till ett möte eller att ingen annan tar en uppgift på lika stort allvar. Det är då jag säger åt mig själv vad min kollega en gång sa till mig: Ta det lugnt, du är byråkrat, du jobbar inte på en akutmottagning. Så coolar jag ner och ber nån annan om hjälp utan att skämmas.

När en bekant körde taxi som sommarjobb hade han en stående körning varje dag. Klockan fem. En kvinna såg till att alltid vara först på sin arbetsplats och förklarade varje morgon att det var tur att hon kom så tidigt trots att hon inte fick betalt förrän klockan sju, för vem skulle annars se till att allt blev gjort? Vem skulle till exempel se till att det fanns nybryggt kaffe?