om mansskatt

Det är bara en tidsfråga innan ropen efter mansskatt kommer att skalla igen. Senast frågan togs upp till diskussion gick debatten het. Tanken med Gudrun Schymans motion till riksdagen var enkel och god i grunden; på ett strukturellt plan är kvinnor förfördelade och män privilegierade i samhället.

Fenomenet kallas könsmaktordning och underordnar och diskriminerar kvinnor. Därför bör män betala högre skatt enligt samma logik som att vi har en progressiv beskattning för att utjämna klasskillnader. Det raljerades och blev dålig stämning till både vänster och höger.

Nyligen presenterade UD en rapport som visar svart på vitt att män inte bara tjänar mest, lättare får jobb och slår - på varandra och andra. Män är också de största miljöbovarna. De står för majoriteten av elektronikinköp, reser mer, äter mer kött, köper mest bensin och kör inte mindre än tre fjärdedelar av Sveriges bilar. Men inte nog med att kvinnor bidrar i mindre utsträckning till miljöproblem, de drabbas oftast hårdare av de konsekvenser som följer.

I USA har begreppet miljörättvisa etablerats och måste tas hänsyn till vid samhällsplanering och byggprojekt. Miljörättviseaspekter belyser vilka som drabbas av ett projekts miljökonsekvenser i relation till vilka som genererar desamma.
Ett spännande exempel på något som skulle hamna högt på miljörättviseskalan finns på nära håll. Bedömare menar att ett projekt som tar miljörättvisehänsyn och därigenom också blir en jämställdhetsreform av mastodontslag är de trängselavgifter som nyligen införts i Stockholm. Resurser kanaliseras direkt från bilister (besuttna män) i egna suvar till kollektivtrafiknyttjarna (lågavlönade kvinnor).

Jag kan knappast skryta med att vara någon egentlig miljöaktivist, jag väljer närproducerat snarare än ekologiskt och duschar gärna länge. Men jag har i alla fall snålspolande kranar och även om jag gillar teknik och resor kör jag nästan aldrig bil.

Däremot är jag minst sagt intresserad av jämställdhetsfrågor och det är därför något av en aha-upplevelse att se hur svart på vitt miljöfokus kan vara en jämställdhetshandling i sig självt. Hade infrastruktursatsningar gjorts utifrån kvinnors perspektiv hade det handlat om kollektivtrafik snarare än mitträcken för att förhindra motorcykelolyckor.

Mansskatt är en knivig fråga. Det är svårt, och ibland vanskligt att ställa grupper mot grupper. Men det är inte utan att jag morrar när jag trängs på den skållheta bussen som köar bredvid luftkonditionerade bilar i vilka det sitter en kostymnisse i varje.