om kökshyfs

Var och varannan kväll äter mina sambor och jag kokosfyllda ugnsstekta äpplen med vaniljsås i soffan framför någon dokumentär på Kunskapskanalen. Vi fnissar lite åt hur nördiga vi är som mer än gärna ägnar en söndagkväll åt storkok, en ledig eftermiddag åt att åka till olika slottscaféer och en överbliven timme åt att ta hand om den lilla kryddträdgården för att ha egen gräslök till höstens morotssoppa.

Vi kan fnissa på. För tveklöst är såna som vi helt fel ute. Åtminstone om vi ska tro svensk dagligvaruhandels statistik. Färdiglagat säljer bättre än nånsin. Svensken köper lunchportioner i kyldisken på snabbköpet i stället för att ta med lunchlåda hemifrån eller gå ut och äta. Trenden sägs bero på att singelhushållen blir allt fler i kombination med att vi inte anser oss ha tid att stå vid spisen.
Det är en utveckling som kan tyckas märklig i skenet av rådande byggtrend där lyxigt välutrustade kök med öppen planlösning förhärskar. För den utomstående betraktaren av svenska lägenheter är köket bostadens nav där mycket tid tillbringas. Men skenet bedrar alltså. Trots skrämselpropaganda i form av ”du är vad du äter”-program smygköps det färdiglagat i massor.

För mig, av hederlig gammal bondeklass vars elfte bud lyder ”du ska aldrig slänga mat” är det något principiellt med att stå i köket. Varje matrest kan utgöra pålägg på en kvällsmacka och inga av trädgårdens frukt och bär lämnas till kråkorna när det drar mot höst. Äpplen lämnas till musteriet och plommonen blir till marmelad. Att ta tillvara är förstås delvis ofta en fråga om sparsamhet men för mig lika mycket en grundläggande princip om att det jag stoppar i magen ska hålla hög kvalitet.

Hemgjort äppelmos går att få så sött eller surt som jag önskar och det innehåller garanterat inga odefinierbara E-femtioelva. För mig finns det inget egenvärde i att mat ska vara billig. Ändå tror jag att mina hemlagade tupperwareburkar ofta blir både billigare och nyttigare än de färdiga plastförpackningarna i kyldisken. Trots den tid jag lägger ner.

Min lägenhet har ett litet 60-talskök utan diskmaskin eller mikro. Det är varken stort eller praktiskt. Vi som bor och delar jobbar alla heltid och har sena kvällar. Ändå hinner vi snickra ihop lunchlådor nästan varje dag. Vad är det svensken gör på den där tiden, som han eller hon inte har till matlagning? Tjänar pengar kanske. Till en komplett Jamie Oliverboksamling och ett nytt skinande hundratusenkronorskök.