om 20 kilon ägodelar

20 kilon. Mer än så är det inte tillåtet att ta med på en studentflygbiljett till någon av världens spännande delar. Så varje gång som jag tillfälligt har bosatt mig någonstans har jag fått prioritera noga.

Nästan alltid följer ett örngott med i packningen, ett som kan dofta av det gamla invanda sköljmedlet och påminna om hemma när man är lite ensam och ska sova nånstans där ljuden, ljusen och lukterna är nya.

Så det känns lite ovant när jag mitt i sommaren får veta att arbetsmarknadens irrvägar ska föra mig sisådär halvlångt. För långt för att ta med allt. För nära för att bara ta de tjugo och köpa nytt på plats. Hur väljer och vrakar man så att man får med rätt saker? Jag vet ju att jag kan känna mig hemma också med bara de mest älskade ägodelarna i en ryggsäck. Likväl älskar jag mina böcker, pianot och den röda soffan.

Jag har i alla fall gjort ett försök. Valt, packat, donat, valt bort, städat, valt om och så slutligen lastat den gamla bilen överfull för avfärd. Innan jag får flytta in där jag faktiskt ska bo ska jag kampera i en väns vardagsrum ett par veckor. Jobbigt igen. Välja vad som behövs så där på daglig basis när saker och ting inte är packade enligt 20-kilosprincipen.

Men nästan innan jag börjat fundera på vilka av mina ägodelar som finns var, har jag kommit över vad det är jag kan tänkas sakna. Möjligen gruffar jag en stund över att den stora lådan med alla sjalar står underst i en hög på nya stället. Men det är övergående omedelbums, då jag erbjuds att använda vilken halsduk jag vill av dem som finns i hallen där jag tillfälligt placerat ungefär 15 par skor. Jag känner mig genast välkommen i ett hem där devisen är att det alltid finns stjärterum. Också för mina skor.

Så börjar jag vänja mig vid att ha livet i två jätte-IKEA-kassar, en resväska samt en gigantisk blå plastback med alla badrumsprylar som de jag bor med, döpt till apoteket. Men vips är det dags att flytta in på nya stället. Det är bara tvåhundra meter dit och jag får tipset att transportera mina ägodelar med hjälp av ett sämre begagnat barnvagnsunderrede.

I området som har gott om studentbostäder höjer ingen på ögonbrynen när en svettig jag, och en överlastad gammal barnvagn, agerar flyttfirma en tidig septemberkväll. Det kanske är ett vanligt flyttsätt här, tänker jag. När jag kommit på plats med de prylar jag packade ner för två veckor sedan förvånas jag över vad jag tagit med. Får se om jag packar upp allt. Ett örngott måste jag i alla fall leta upp innan jag somnar i kväll. I övrigt tror jag att man klarar sig rätt bra med 20 kilon genom livet.