om högt blodtryck och goda råd

- Använd solkräm. Fick jag bara ge dig ett ord på vägen skulle det var solkräm.
Jonas har tagit studenten och innan han beger sig iväg för en av hans förhoppningsvis mest minnesvärda nätter av fest, vin och sång låter hans mamma Rikard Wolffs ”Solkräm” visa vägen. Vi som är kvar på festen sitter runt bordet på altanen med levande ljus som fladdrar lätt i den stilla och ovanligt varma försommarkvällen. Doften av jordgubbstårta, punsch och stearin blandas med dagg och jasmin. Vi är i alla åldrar, sådär som det nästan bara är vid stora högtider som studentfester. Alla ler och alla känner igen sig i sångtextens goda råd, var och en på sitt sätt.

Tidigare samma vecka har jag fått diagnosen högt blodtryck. Jag ordineras motion, lång avkopplande sommarledighet och framför allt att sluta stressa. Lätt som en plätt, eller?

Blotta tanken på motion gör mig stressad. Jag tänker, att nu skulle jag haft hunden jag drömmer om att strosa med. Den som ska vara allergivänlig, ha mjuk päls och älska mig mest av alla. Hade jag bara haft hunden hade jag varit på många fler promenader och aldrig fått nån diagnos. Sen minns jag att hundar är rätt krävande. Tanken på att alltid finna tid att gå ut med hunden stressar.

Kanske vore bättre med det där huset på Österlen som jag bygger luftslott om. Ett hus med grönsaksland, kryddträdgård och en liten altan med hammock som gjord för att läsa böcker i. Som om det inte räcker att stressa över lägenheten jag städar enbart när den blivit en sanitär olägenhet. Nej, hus skulle nog jäkta en del.

Semester ska jag ju ha ändå. Hade planer på långresa som dock ställts in. Det är kanske lika bra, mindre stress så, eller? Nu är det bara vännerna i Västergötland, Stockholm och Gotland som tycker att det är läge för påhälsning. Vem ska prioriteras (bort)? Stressande att ta ställning till.

För den nybakade studenten är framtiden ett ljust, oskrivet blad. Och stor. Bara det kan framkalla förhöjd puls. Tur med en mamma och Rikard Wolff som ger goda råd då:

- Kom ihåg att oro är ungefär lika effektivt som att lösa en räkneekvation med att tugga tuggummi. De verkliga bekymren i livet kommer troligen vara sådana du aldrig ens brytt din oroliga hjärna med, såna som slår ner som en blixt klockan fyra en seg tisdag.

För både mig och nittonåringen på väg ut i natten är sommaren 2007 precis i startgroparna. Tacka fan för det. Och för solkräm.