om att köpa gjutjärnsgryta

Jag läser Johan Norbergs En perfekt storm om hur amerikanska husägare skuldsatte sig långt uppöver öronen och hur bostadsmarknaden trotsade naturlagarna – och Alan Greenspan.

Obama håller tal på Rapport. Han säger att han ser en ljusning. Han säger inget om att han har skaffat en allergivänlig valp åt döttrarna från en kennel och samveteskompenserar genom att göra donationer till Washingtons motsvarighet till Tassebo. Obama säger han att han tycker att folk ska få en lön som motsvarar det arbete de utför. Låter rimligt.

Det sägs att Hennes & Mauritz alltid går bra när det är lågkonjunktur. Men tydligen gäller även kvalitet för tillfället. The Economist spår att varumärken som andas kvalitet, slitstyrka och hög standard kommer att gå lysande under 2009. Vi sägs vara trötta på påkostade handväskor men gärna satsa på en Fjällräven kånken i hopp om att den är så tidlös att barnbarnen kommer tycka den är retro och helt inne även år 2062.

Jag är en förutsägbar prick. Om jag drar mig till minnes den senaste tidens inköp har de bestått av en hel del HM-prylar. Billiga linnen, färgglada tights och underkläder. Men jag har också shoppat träningsskor som jag räknar med ska hålla både sig och mina knän i fin form ett bra tag framöver. Jag kollade så att de håller för round housekick. Men jag tittade inte på prislappen. Det gjorde jag däremot när jag skulle inhandla våffeljärn och emaljgryta tidigare i veckan.

Farmors våffeljärn från 60-talet lade av tidigare under våren och jag fick pengar till ett nytt i present. Och jag har verkligen saknat en rejäl gryta för storkok. Med föresatsen att mina barnbarn självklart kommer att ha nytta av bådadera började jag jämföra. Våffeljärnet är beställt (bäst i test på Smartson). Grytan är desto svårare. Måste nog gå och provkänna på Åhléns först. Eller förlåt, jag menar i min lokala järnaffär. Den finaste grytan jag har idag köpte jag på Bjuvs järnaffärs konkursutförsäljning 2006.

Kapitalism utan konkurser är som kristendom utan helvete. Lär Johan Norberg ha sagt. Och jag klarar inte av all hoppfullhet som hopplösa verksamheters ägare utstrålar. Jag fixar inte att se folk gå starta egetkurs och öppna halvdana pyntaffärer, pizzerior och skönhetssalonger i Mörarp, Kågeröd och Bårslöv som alla ligger alldeles för nära Väla för att ha ett kundunderlag. Nu gäller det att stödköpa för glatta livet av dem som redan balanserar på gränsen. Köp för att stimulera världsekonomin. Köp personvagn, köp lokalproducerad getost, köp charterresa, köp mobiltelefon. Bara du köper.