om vuxenliv med terminsräkning

Jag har gjort mitt sista reportage för studentradion i Lund. Tror jag. Kanske får jag ett återfall, möter ett spännande intervjuobjekt en dag då jag råkar ha bandspelaren med mig och är tillbaks igen trots att jag passerat bäst-före-datum för studentlivet.

Jag ska sluta betala terminsräkningarna som ramlar in i brevinkastet varje termin. Tror jag. Åtminstone på sikt. Men studentkortet kommer per automatik så länge jag betalar. Och det är praktiskt med studentrabatt.

Jag har tagit ut examen. Eller, om rätt ska vara rätt, en av dem. Jag har en kvar. Det är bara att fylla i blanketten och skicka in den, alla poäng som krävs är tagna. Om jag inte tar några fler som kan bakas in och bredda, fördjupa eller helt enkelt bara utöka.

Jag ska sälja min lägenhet i studentstaden. Det är helt sant. Jag har tömt den på prylar, alla dessa prylar. Flest prylar när vi dör vinner. Jag vinner lätt. När vi bar ut skrivbordet rös jag. En epok är över. Den blå skivan som burit datorer, böcker, temuggar och läslampa har gjort sitt, åtminstone i mitt studentliv. Utan den hade min studenttid varit något annat. Kartongerna i källaren vittnade om lika mycket minnen. Uppsatser jag opponerat på, tidskrifter jag prenumererat på, maskeradkläder jag gått på nationsfest i.

När jag vräker hela årgångar av Ordfront och Amnesty press i pappersinsamlingen hittar jag en bok som jag hade glömt att jag läst, Målinriktad projektstyrning. Visst minns jag den, men framför allt inser jag hur mycket just denna bok har präglat hur jag arbetar idag. Tänket som boken representerar går helt i linje med hur jag planerar och organiserar mitt jobb. Aldrig någonsin i min vardag tänker jag på teorierna i den knappt ihophängande boken som uppenbarligen legat i en kartong i några år, men arbetssättet och de systematiska metoderna finns med mig. Jag är en sån som skriver projektplan för sommarsemestern och flytten.

Vad lärde studentlivet mig? En hel del, antar jag. De akademiska poängen kan ingen ta ifrån mig och jag är stolt över dem. Men det var så mycket mer. Att bli vuxen antar jag, hur man tvättar utan att vitt blir rosa, vilka så kallade vänner som var fullgoda exempel på ovänner, att omsätta skrala studiemedel i näringsriktiga måltider OCH utekvällar.

Jag är nostalgisk. Men skulle knappast byta ordning och reda, pengar varje 25:e mot sovmorgon och nationsfest. Jag ler för mig själv i källaren när jag konstaterar att jag tänker som en skolbok. Målinriktad projektstyrning undgår pappersinsamlingsdöden, läggs i en plastficka och får följa med till mitt nya hem.